Lyckad ryckspaning i norr

Min ryckspanare i norr har gjort ett fynd som på norrbottniskt vis meddelas kort och kärnfullt:

”Hjort Rosenfeldts kriminalroman Lärjungen, sidan 108:

Sebastian vaknade med ett ryck”.

Tack Ola!  Let us ryck on!

Även Jack Reacher vaknar med ett ryck

Lee Child bryr sig också om ryckens roll i spänningslitteraturen. I thrillern Ingen återvändo låter han sin hjälte, Jack Reacher, nyttja detta flitigt använda uttryck:

”Själv sov han helt upprätt och vaknade med ett ryck varje gång huvudet föll framåt.”

Med ett ryck bugar och tackar Hillton för bidraget till den ständigt växande samlingen Ryckens roll i litteraturen.

Nytt ryck

Ingen läser den här bloggen längre. Kan bero på att det inte finns något nytt att läsa.

Men Hillshillton har tagit på sig ansvar att notera ”vakna med ett ryck” i media.

Det är med samlarglädje denna bloggs Publisher, alltså Hillton himself, läser en intervju i senaste Vi (en alldeles förträfflig publikation).

Eminente Johan Norberg har intervjuat David Lagercrantz – lämplig titel Stiegfinnare – om arbetet med uppföljaren till Stieg Larssons världssuccé.

David svarar:

”Mina sömnproblem gör att jag vaknar med ett ryck vid fyra…”

Hillton tackar och lägger till samlingarna samt utbrister:

Ryck on!

King rycker till igen

Stephen King vet att förvalta ”vakna med ett ryck” i spänningslitteraturen. På sidan 690 i fantastiska Pestens tid klämmer han till med:

”Han vaknade med ett ryck ungefär en timme senare och klöste i den sandiga jorden  i sömndrucken panik.”

Ryck on!

Ryck on!

Stephen Kings Pestens tid är att lita på för en seriös rycksamlare på Hillshilltons blogg. King är inte en författare som slutar skriva en bok för tidigt. Tack vare att han skrev sidan 647 i Pestens tid kom detta med:

”Han skickade ut Ögat.

Han kände hur det skildes från honom med ett smärtfritt litet ryck.”

Dax för återuppvaknande

Okej, bloggen har haft en Törnrosa-sömn, men så blir det när man skriver gratis.

Mäster Ulf Lundell  bloggar. Han har avslutat bloggen, men börjat blogga igen.

Typiskt Lundell. Inställd blogg är också en blogg, för att travestera hans förklaring till inställd konsert.

För mig känns det mindre angenämt att han avhandlar interna familjeproblem offentligt, men samtidigt förstår jag honom. Ulf Lundell har valt att utkämpa så många krig som möjligt offentligt. Han är sådan, dessutom behäftad med en skrivklåda som nu blommar ut på hans blogg, Badgers drift, som jag läser med stor behållning. Där finns förklaringar till att Lundell är som han är.

Strindberg hade det  inte heller så lätt. Ställde till ett helvete för några, men gav nya positiva insikter om hur livet kan te sig.

Vad vore Sverige utan Lundells Öppna landskap? Glädjefattigare.

Men det var inte detta jag skulle tala om. Det var om ett bidrag till min av allt för många okända berömda samling ”vakna med ett ryck”.

I Stephen Kings hårresande skildring (t o m min flint reser sig) Pestens tid skriver skräckmästaren himself på sidan 417: ”Nadine startade med ett litet ryck och hade snart  försvunnit ur sikte”.

Därmed utökas reglerna för att träda in i min rycksamling. Allt som sker med ”ett ryck” godtages.

Kom igen!

Sjusovare vaknar numera med ett ryck

I dag vaknas det med ett ryck på Namn och Nytt i DN.

Nils Hansson skriver i ett kåseri om uppvaknandets olika faser i människans liv. Tidigare kunde han sjusova hur länge som helst, men med tilltagande ålder vaknar han före väckarklockan. Och ofta med ett … ja just det:

”Jag vaknar med ett ryck och märker att det är ljusare än väntat i sovrummet.”

King väcker Hillton med fyra ryck

Stephen Kings senaste roman ”22/11 1963”, en tegelsten på 795 sidor, är en helt fantastisk berättelse om en tidsresa. Huvudpersonen får möjligheter att resa bakåt i tiden för att förhindra mordet på president Kennedy. Låter ju som en stollestory, men jag försäkrar, Stephen King har en gudomlig begåvning att göra det otroliga troligt och därtill ladda berättelsen med spänning. Från blad 1 till blad 795. Därtill berikar han generöst Hilltons Vakna med ett ryck-samling:

Sid 288: ”Jag vaknade med ett ryck, sjönk ner, slumrade till … och såg den kortväxte mannen med den oknäppta gylfen.”

Sid 522: ”Jag vaknade med ett ryck av att ha hört någon muttra ”Inte för sent än” med låg röst.”

Sid 557: ”Jag vaknade med ett ryck i dagens första gråljus”

Sid 666: ”Jag vaknade med ett ryck i gryningen av någon dröm jag inte mindes och med bultande hjärta.”

Därtill bjuder han på en halsbrytande metafor: ”Stan är ändå inte så hemsk som den var – i juli var folk lika spända som Doris Days kyskhetsbälte – men den är långt ifrån okej.”

Nytt fynd

Gör ett nytt fynd i Tony Parsons Saker vi kunde berätta.

På sidan 235 står det så vackert:

”Terry körde över ett gupp i gatan och Ray vaknade med ett ryck.”

 

Uppryckning!

Utan ryck ingen uppryckning på Hillshillton.

Men nu är det dags.

Sannolikt sist av alla läser jag Tony Parsons Saker vi kunde berätta, en helt förträfflig skildring om 1977 då punken började ta fart. Parson deltog med liv och lust som rockjournalist och hade inget ont att säga om det generösa drogutbudet, tvärt om.

På sidan 208 kommer den efterlängtade meningen:

”Sedan måste Ray ha somnat för plötsligt vaknade han med ett ryck…”