Ibland kan några korta meningar skära igenom alla ordmassor och kasta ett gnistrande förklaringens ljus över vad den oöverskådliga debatten egentligen handlar om.
För en tid sedan skrev författaren och DN-krönikören Bengt Ohlsson en dräpardrapa om kulturvänstern i Sverige och dess aldrig sviktande förmåga att beskriva för folket hur saker och ting egentligen förhåller sig i Sverige och i omvärlden.
Sällan har en pinne så infernaliskt rört om i myrstacken.
Bengt Ohlssons fräcka tilltag har hittills lett till att 482 artiklar skrivits i ämnet, det har twittrats och länkats.
Över Ohlsson har nedkallats förbannelser och idkats högläsning ur Jantelagen, den vänstervänstra utgåvan.
Då tar Erik Helmerson, en av DNs mest läsvärda skribenter, till orda.
”Men till den som tvivlar på att kulturlivet fortfarande lider av intellektuell inavel kan vi ställa ett par kontrollfrågor: När såg du senast en pjäs som rasade emot skattetrycket? Har du hört talas om en konstinstallation som sågar genusteorin?”

