Vägrade fläsk, fick fläsk

Vill du tjäna 60 000 kronor på enklast och minst ansträngande sätt ska du göra så här:

Gå till arbetsförmedlingen och anmäl intresse för en kockutbildning. Påbörja utbildningen. Arbetsförmedlingen informerade dig i förväg om att en blivande kock måste smaka på det som tillagas, men du vägrar av religiösa skäl att smaka på det fläskkött du tillagat.

Då avbryts utbildningen och du kan klaga över detta brutala tilltag hos diskrimineringsombudsmannen som slår i lagtexterna och finner att du diskriminerats och ska ha 60 000 kronor i skadestånd.

En muslimsk kvinna har inkasserat den summan.

Nu spelar väl inte den geografiska härkomsten någon roll. Diskrimineringsombudsmannen är nog så vidsynt att även en svensk på kockutbildning kan få 60 000 i skadestånd för att av religiösa skäl ha vägrat smaka på de köttbullar hon eller han tillagat.

Årets ryck

Ursäkta tjatet, men ryckens roll i litteraturen tycks evig.

Inte ens årets debutant, Anders de la Motte, kan frigöra sig från ryckens roll.

Svenska Deckarakademin har utsett hans bok  [geim] till årets debut.

Generösa Hillton utser boken till Årets Ryck.

På sidan 146 finns anledningen:

”När telefonen ringde satte sig HP upp med ett ryck.”

Ryck on literature lovers!

Urkul eller urkult?

Hillton har redan köpt ett nytt armbandsur och tycker att det vore rent slöseri att köpa ett till.

Annars är utbudet frestande på sidan Prylar i Dagens Industris helgbilaga Weekend.

Där tronar Transparent, en skapelse som tagit 1000 tillverkningstimmar.

Höljet helt i safir.

Hittills har fem klockor tillverkats. Samtliga redan sålda.

Priset? Tja, man får lägga upp 12 850 000 kronor.

Hillton lade upp 70 kronor när han köpte sin fräsiga armbandsklocka på Lidl.

Visst är det urkul?

Eller är det urkult?

Tillkännagivande

Om Hillton vore ordförande i Republikanska klubben skulle han i afton gå ut med följande tillkännagivande:

På förekommen anledning

inställs alla möten med

Republikanska klubben

tills annat meddelas.

Medlemmar torde dock, vid konsumtion

av kaffe med dopp, undvika prinsesstårta.

Ansgar Högtrave skriver till kvinnan

Och vem dyker upp en solig förmiddag om inte poeten, f d kulturredaktören och ständige lebemannen Ansgar Högtrave.

Ansgar medför en nyskriven dikt som han tillägnar en honom närstående kvinna.

Hillton har sina dubier om diktens upphovsman. Ansgar Högtrave tillhör den grupp poeter som anser att konsten helgar medlen, dvs om konsten kräver det kan man sno en dikt och kalla den sin egen.

Här Ansgar Högtraves dikt(?).

  Till kvinnan

Du grymma kvarn

av kött och blod

Du maler mig till mjöl

Ack om blott jag hade mod

att näven dunka i mitt bord

och stilla bedja om en öl

Ingenting försvinner

Ingenting försvinner från jordens yta. På sin höjd ligger försvunna saker och vilar sig, för att öka sitt värde för den som saknar föremålet ifråga – vad vet Hillton?

Emellertid: För en dryg vecka sedan försvann Hilltons körkort.

Hillton har inga problem med att fastställa vem som var skyldig till försvinnandet. Det var Hillton himself.

Körkortet försvann i ett omklädningsrum där Hillton bytte om.

Hillton kom till gymmets omklädningsrum med körkort, men lämnade utan körkort.

Ett stort antal svordomar senare, där den åldrade ynglingen Hilltons förvirrade tillstånd besvors av honom själv, anmäldes förlusten av körkort till vederbörande myndighet som, efter Hilltons en kvarts lyssnande på ”det är många som ringer just nu, men vi tar ditt samtal så fort vi kan”, utlovade utskick av blankett för att efter ifyllande av de uppgifter som behövs för att ett nytt körkort skulle kunna utfärdas.

Gääääsp!

Leda!!!

Kan en bilförares liv bli tråkigare?

Ungefär samtidigt som blanketten för anmälan av körkortsförlust landade i brevlådan kom ett telefonsamtal. Den som ringde sa: ”Jag har hittat ditt körkort.”

Utan medmänniskor blir livet torftigt.

Körkortets upphittare talade på invandrarsvenska.

Med sådana medmänniskor blir livet ännu rikare.

Och fördomarna  färre.

 

 

Rubrikkonst

Konsten att skriva rubriker är inte död.

På Aftonbladet lever konsten i högönsklig välmåga. En artikel om Claes Elfsberg, Rapports nyhetsankare genom decennierna, får den här hundraprocentigt geniala rubriken till en text som handlar om Elfsbergs övergång till Aktuellt:

Rapport mister

Mister Rapport

Ordpolisen griper in

Trodde väl aldrig det skulle bli nödvändigt att ta på sig ordpolisuniformen och svinga batongen mot kvalitetstidningen Vi.

Men är man ordpolis och Bror Duktig så är man och skriver med snörpt mun följande till Vi-redaktionen:

”TT-språket, ett litet häfte som gett många journalister ord på vägen, fastslår att polisen griper, åklagaren anhåller och domstolen häktar.

Därför känns det lite märkligt att Thomas Sjöberg i artikeln om Morjärvsmannen (Vi, nr 2,2012) skriver om promemorior ”som andas Kafka och Stasi och som räckte för att länsåklagare Bäärnhielm skulle häkta den då 56-årige Eriksson, misstänkt för spionage för främmande makts räkning.”

Hade länsåklagaren fått speciella befogenheter eller…?

Glada hälsingar

Lennart Hill

Borlänge”

 

Härom dagen kom ett svarsmejl från Vi-redaktionen:

”Hej – och tack för mail.

Du har helt rätt, vi brast i faktakollen. Skärpning utlovas.

Med vänlig hälsning

Tomas Fläckman

Tidningen Vi”

*

Rätt ska vara rätt. Inte ens Jan Guillou kan gripa, anhålla eller häkta personer även om man kan få det intrycket vid läsning av hans kolumner.

För övrigt blev länsåklagare Bäärnhielm omtalad för att ha gripit sin egen pälsmössa. En vintermorgon såg han från sitt köksfönster något luddigt ligga i trädgården. En hare som dött av smittsamma harpesten? Länsåklagaren tog på skyddskläder och motståndskraftiga handskar, smög ut i trädgården och grep - egna pälsmössan.

 

 

Hål att vara stolta över

Faluborna har nu fått två hål i backen att vara stolta över.

Stora Stöten på gruvområdet och Lilla Stöten på Lugnet.

Allt behöver inte komma i tidningen

Så här beskriver en av Leksands hockeyspelare gårdagskvällens storseger över Malmö:

”Vi spelar så jävla bra just nu. Det är jävligt rejäla i allt vi gör. Vi spelar med en jäkla pondus. Det smittar av sig. Vi får upp en jäkla energi. Det är så jäkla skönt att spela just nu.”

Allt som sägs behöver inte komma i tidningen. Istället för att plocka med alla svordomar kan skribenten satsa krutet på att skriva fullbordade meningar. Andra meningen i citatet ovan är rena rebusen.

Ibland är det befogat att skona ett intervjuoffer från att se sina egna mindre väl valda ord i tryck.

Som här.