Ser kungen traggla sig igenom en intervju där han ombeds kommentera bilder han inte sett och porrklubbar han inte varit på.
Inte vad han kan minnas i alla fall.
Men i en slidder-sladder-bok har ju kungen påståtts göra saker en kung inte ska göra och det lär förekomma bilder där kungen finns med i olämpliga sammanhang.
Stora obehagligheten breder ut sig i teverutan.
Det är en Har-du-slutat-slå-din-fru-intervju.
Som tittare skäms Hillton på någons vägnar. Problemet är bara att Hillton inte vet på vems vägnar han rodnar.
På TT-reporterns eller kungens?
Eller på egna vägnar – varför sitta kvar och titta på något så erbarmligt?
Intervjun är en katastrof för alla inblandade, inklusive tittarna.
Senare skådar Hillton dokumentären om hundra år i Sverige, där den så omhuldade idyllen under Per-Albin Hanssons tid får generöst utrymme.
Men inte så pass generöst att man berättar om landsfader Per-Albin som bigamist.
Han hade två familjer, en var hemlig.
Snacka om det goda folkhemmet.

